Liten historielektion om Cypern

Ett folks största tillgång är dess kulturarv. På Cypern finns förhistoriska lämningar, antika grekiska tempel, romerska teatrar och villor, tidigt kristna basilikor och kloster. Här hittar du även pampiga korsriddarborgar, gotiska katedraler och venetianska fort. På Cypern samsas nutiden med en niotusenårig kultur. Vissa högtider har sina rötter långt tillbaka i tiden. Som i september då vinet flödar fritt och själve vinguden Dionysos ande svävar över vinfestivalen i Limassol. På Cypern vävs forntid och nutid samman i en sällsam historisk väv.

7000 – 3900 f. Kr

Stenålder

De äldsta kända bosättningarna på Cypern är från den här tiden. Kulturen utvecklades längs syd- och nordkusten. Till en början använde man bara stenverktyg och kärl. Keramiken uppstod först under perioden efter 5000 f. Kr.

3900 – 2500 f. Kr.

Kopparstenålder

Perioden mellan stenåldern och bronsåldern, även kallad den chalcolitiska. De flesta bosättningar har påträffats på västra Cypern där en fruktbarhetskult utvecklades. Kopparn upptäcks och bryts i liten skala.

2500 – 1050 f. Kr.

Bronsålder

Brytningen av koppar ger välstånd åt Cypern. Handeln med Mellanöstern, Egypten och de grekiska öarna utvecklas och Cypern är känt som Alasia. Efter 1400 f. Kr. Kommer mykenska handelsmän från Grekland. Under 1100-1000-talet f. Kr. invaderar stora grupper greker ön och sprider sitt språk, sin religion och sin kultur. Så småningom tar de herraväldet över Cypern och grundar de första stadsstaterna i Pafos, Salamis, Kition och Kourion. Helleniseringen av ön börjar.

1050 – 750 f. Kr.

Geometrisk tid

Cypern är nu en grekisk ö med tio stadsstater. Gudinnan Afrodites kult blomstrar på hennes födelseö. Fenicier bosätter sig i Kition. 700-talet f. Kr. Är en tid av välstånd och tillväxt.

750 – 325 f. Kr.

Arkaisk och klassisk tid

Utvecklingen fortsätter, men ön invaderas av olika erövrare. De cypriotiska stadsstaterna blir skatteskyldiga till Assyrien, Egypten och Persien. Kung Evagoras i Salamis enar Cypern och gör ön till ett ledande politiskt och kulturellt centrum i den grekiska världen.

333 – 325 f. Kr.

Stadsstaterna på Cypern välkomnar Alexander den Store, Makedoniens kung och Cypern blir en del av hans imperium.

325 – 58 f. Kr.

Hellenistisk tid

Efter maktkampen mellan Alexanders generaler kommer Cypern att lyda under ptolemeernas hellenistiska stat i Egypten och utgör i fortsättningen en del av det grekisk-alexandrinska väldet. Ptolemeernas avskaffar stadsstaterna och enar Cypern. Pafos blir huvudstad.

58 f:Kr – 330 e. Kr.

Romersk tid

Cypern tillhör det romerska imperiet. Under aposteln Paulus och S:t Barnabas missionsresa låter prokonsuln Sergius Paulus döpa sig och Cypern blir den första staten som styrs av en kristen härskare. Förödande jordbävningar inträffar 100 f. K. -100 e. Kr, och städerna byggs upp på nytt. Milanoediktet år 313 ger de kristna religionsfrihet och cypriotiska biskopar deltar i kyrkomötet i Nicaea år 325.

330 – 1191

Bysantinsk tid

Efter det romerska rikets delning hamnar Cypern under östromerska bysantinska väldet, vars huvudstad är Konstantinopel. Kristendomen blir stadsreligion. Kejsarinnan Helena besöker Cypern och grundar Stavrovouniklostret.

Nya jordbävningar inträffar under 300 -talet och förstör städerna totalt. Nya städer byggs upp och Constantia blir huvudstad. Stora basilikor byggs under 3 – 400 -talen. Efter att man funnit den heliga Barnabas grav, garanterar Kejsar Zeno år 488 den cypriotiska kyrkans självständighet och ger ärkebiskopen privilegierna att ha spira istället för kräkla, att bära purpurmantel och skriva med rött bläck. Araber, under Muawiya, invaderar ön år 647.

Cypern är ständigt attackerat av araber och sjörövare under tre århundraden fram till år 956 då Kejsar Nikiforos Fokas fördriver araberna från mindre Asien och Cypern.

1191 – 1192

Richard Lejonhjärta och tempelriddarna

Isaak Komnenos som utropat sig till kejsare över Cypern uppträder ohövligt mot överlevande från ett skeppsbrott, där skepp ur Richards flotta på väg till det tredje korståget var inblandade. Som hämnd besegrar Richard Isaak och intar Cypern.

I Limassol gifter han sig med Berengaria av Navarra och kröner henne till Englands drottning. Ett år senare säljer han ön för 100 000 dinarer till Tempelriddarna som i sin tur säljer den för samma pris till Guy de Lusignan, Jerusalems avsatte kung.

1192 -1489

Frankisk tid

Cypern styrs som feodal stat och katolska kyrkan ersätter officiellt den grekisk-ortodoxa som lyckas överleva trots svåra förföljelser. Famagusta är en av de rikaste städerna i Mellanöstern. Det frankiska väldet upphör 1489 när den sista drottning Caterina Cornaro lämnar Cypern och reser till Venedig.

1489 – 1571

Venetiansk tid

Venetianerna betraktade Cypern som den sista utposten i östra Medelhavet mot osmanerna och befäster ön. De river många vackra byggnader i Nicosia för att kunna omfatta hela staden med starka försvarsmurar. Men de bygger även imponerande murar runt Famagusta vilket på den tiden ansågs vara höjden av militär arkitektur.

1571 1878

Osmansk tid

Osmanska styrkor anfaller Cypern år 1570 och intar Nicosia. Tjugotusen människor dödas och Famagusta belägras i ett år. Efter ett heroiskt försvar av den venetianske kommendanten Marcus Antonio Bragadin faller Famagusta i den osmanske kommendanten Lala Mustafas händer. Han utlovar de besegrade en fredlig reträtt men beordrar senare att Bragadin ska flås och dödar alla andra.

När Cypern förenas med det Osmanska väldet fördrivs de latinska ledare som inte går över till islam och den grekisk – ortodoxa kyrkan återupprättas. Senare blir ärkebiskopen som är kyrkans ledare folkets representant hos Sultanen. När det grekiska befrielsekriget bryter ut år 1821 avrättas Cyperns ärkebiskop Kyprianos, tre biskopar och andra cypriotiska ledare. Under den osmanska tiden skaffar sig den muslimska minoriteten en cypriotisk identitet.

1878 – 1960

Brittisk tid

Under förhandlingarna om Cypern 1878 övertar Storbritannien förvaltningen av ön. Formellt tillhör ön det osmanska riket tills turkarna 1914 går med i första världskriget på tyskarnas sida och Storbritannien som konsekvens annekterar Cypern. Turkiet avstår från alla anspråk på Cypern i Lausannefördraget 1923.

Cypern blir brittisk kronkoloni 1925. Från 1940 tjänstgör cypriotiska frivilliga i brittiska arméförband under hela andra världskriget. Hoppet om självstyre som efter kriget ges till andra kolonier grusas av britterna eftersom de anser att ön har stor strategisk betydelse. När alla möjligheter till en fredlig lösning har uttömts börjar 1955 en nationell befrielsekamp, mot kolonialism och för en union mellan Cypern och Grekland som varar till år 1959.

1960

Republiken Cypern

Den 16 augusti 1960 utropas Cypern till en självständig republik enligt Zürich-Londonföredraget. Cypern blir medlem i FN, Europarådet, Brittiska Samväldet och Alliansfria stater. I enlighet med fördraget behåller Storbritannien två baser i Dekhelia och Akrotiri-Episkopi. Republiken Cyperns författning från 1960 visar sig inte fungera i stora stycken, vilket omöjliggör ett friktionsfritt genomförande. År 1963 föreslår Republikens president vissa förändringar för att underlätta regeringsarbetet, vilket turkcyprioterna motsätter sig. De turkcypriotiska ministrarna avgår och turkcypriotiska stadstjänstemän uteblir från arbetet, samtidigt som Turkiet hotar med att invadera Cypern.

Sedan dess har de turkcypriotiska ledarna som agerar på uppdrag av den turkiska regeringen haft som mål att dela Cypern och verka för ett samgående med Turkiet. Under förevändningen av stadskuppen i juli 1974 som iscensattes mot Cyperns regering av den dåvarande militärjuntan i Aten invaderar Turkiet Cypern den 20 juli 1974 och bryter mot alla erkända internationella regler och FN-stadgan.

Detta får till följd att cirka 37% av ön ockuperas. 40% av den grekcypriotiska befolkningen tvingas fly och tusentals människor, inklusive civilbefolkning dödas, misshandlas eller försvinner spårlöst. Den pågående turkiska ockupationen och brotten mot cyprioternas mänskliga rättigheter har enhälligt fördömts av internationella samfund men hittills har Turkiet vägrat att dra sig tillbaka från Cypern och upprätthåller öns delning med vapenmakt.

Under åren har man gjort åtskilliga försökt att lösa ”the Cyprus problem” men utan framgång. Dock har man öppnat upp gränserna på vissa orter så att turkcyprioter kan besöka den södra delen av ön över dagen. Och grekcyprioter och turister kan också besöka den norra delen. Eftersom den norra delen av Cypern fortfarande är ockuperad har vi valt att inte inkludera den i vår information.